Idag var jag på bergravning för min mormors man Per-Erik. Han har funnits där hela mitt liv och vart som en extra morfar för mig. Sista tiden blev inte lätt för honom, han hade fått cancer och dom testade nya mediciner på stackarn.. Han led, men fick som tur var somna mjukt in då han sov för ett par veckor sedan.

Idag fick vi ta vårat enskilda farväl, det var verkligen jätte fint. Kyrkan var liten och mysig och begravningen var borglig och personlig.

Det jag avskyr på begravningar är att se mina släktningar så ledsna.. Det gör så ont att se, som idag när mormor skulle ta sitt farväl och gick fram till kistan och bröt ihop.. Det gör så ont.

Men du kommer få det bra nu Per-Erik, vi kommer fortsätta tänka på dig !

Vila i frid, Per-Erik Johansson, som skulle ha fyllt 60år nu i lördags...